Carl Elfgren Nyström: ”Det jag kände när jag lämnade Gaisgården sista dagen är att jag har försökt allt.”

Den 1 december 2015 presenterades Carl Elfgren Nyström av GAIS. Nästan exakt fem år senare, i december 2020 kom beskedet att Calles tid i klubben var över. Efter sig lämnade han ett 193 centimeter långt värmländskt hål i många grönsvarta hjärtan. Trots att hans tid i GAIS kantades av bottenstrider och sportsliga motgångar så är det få, om någon, grönsvart spelare på den här sidan av 2010-talet som gjort ett så starkt och tydligt avtryck i supporterled.

En februarikväll pratar vi med Calle som med familjen börjat få ordning på livet i huvudstaden.
– Vi sa upp oss båda två utan att ha några nya jobb färdiga här, men det har löst sig bra. Min fru ville hem till sin hemstad och vi stod lite inför ett vägskäl med jobb och förskola. Vi bodde i en liten lägenhet så antingen skulle det bli att leta något större och bli kvar mer permanent i Göteborg eller så var det dags att bryta upp, det var en helhetsbild som vi var tvungna att se till. 

Calle presenterades av Brommapojkarna 12 januari 2021 men driver även egen verksamhet vid sidan av fotbollen och jobbar som rådgivare på Institutet för människor i rörelse. Ett företag som startats av hockeylegendaren Mats Sundin och som riktar sig mot företag och hjälper dom bygga hälsoplaner för sina anställda. Calle som tränar med BP på eftermiddagarna har inga problem med att fylla ut förmiddagarna med jobb.

Brommapojkarna som föll i kvalet till Superettan i december satsar i år hårt för att ta sig tillbaka till elitfotbollen. Lagets första två träningsmatcher på försäsongen har båda slutat med segrar. 

– Först piskade vi dit Djurgården, även fast dom hade två matcher på två dagar så ställde dom upp med ett bra lag. Sedan vann vi mot Linköping, ett annat lag från Division 1, med 6-0. Vi har kommit ganska långt med att få ihop en startelva medan dom hade många provspelare, så det säger kanske inte så mycket. Men vi har lag med väldigt mycket kvalitet. Många unga killar i laget som har en spännande framtid framför sig.

Brommapojkarna har fostrat många elitspelare genom åren, har ni någon talang i laget som du tror vi kommer att få se i landslaget inom några år?
– Vi har en kille som heter Jardell Kanga som nyss fyllt 15 år. Han är den yngsta spelaren någonsin som fått ett A-lagskontrakt med BP. Han är så vuxen i sin spelförståelse, där finns det något superspännande. Han har fått en inbjudan av Barcelona att komma ner och träna med deras akademi i slutet av februari. Det är en riktig guldklimp som föreningen måste vara rädda om, han har en spännande resa framför sig. Redan nu är han med och utmanar om en startplats hos oss.

Vad har ni för mål med säsongen?
– Vi ska absolut gå för att ta hem serien. Det kommer bli tufft. Dalkurd och Umeå som åkte ur kommer också satsa, men vi har en trupp för att vara med och slåss i toppen. Det är mycket kvalitet i laget men det viktigaste är att vi får ihop gruppen, det är en utmaning som vi kämpade mycket med i GAIS.
Inte minst när jag kom 2016 så hade vi ett otroligt lag. Säsongen innan hade man precis hållit sig kvar och lyckats behålla en del riktiga spetsspelare som Luther Singh och Kieron Cadogan. Det fanns väldigt mycket kvalitet i laget och tanken var att vi skulle gå för det. Det kändes väldigt spännande att komma till GAIS då. Jag fick ett gott intryck av klubben och allt runtomkring med fansen. Vi inledde också ganska bra, framförallt hade vi en riktigt bra sommar där vi började få lite mer ordning på laget. Vi var väl tolv nya som kom inför säsongen så det tog ett par månader innan alla började komma in i det. Mot slutet av säsongen tappade vi lite och avslutade serien på 39 poäng och fyra raka förluster. Hade vi vunnit dom hade vi hamnat på 51 poäng och utmanat i toppen.

Känns det surt att det inte gick bättre?
– Ja, vi höll inte ihop hela vägen. Egentligen var det ett bra år, vi hade väldigt många bra spelare med som Luther Singh och Dardan Rexhepi. Det var en kul säsong att vara i GAIS. Jag minns framförallt premiärmatchen hemma mot Frej. Vi blev lite tagna på sängen men lyckas ändå göra 2-0 med en man mindre. Den euforin man kände på plan då och från fansen på läktaren var något nytt. Det är något man har levt på lite i GAIS, man jagar den där euforiska känslan lite. Det är på gott och ont, ibland är man kanske inte redo men samtidigt vill man ge så mycket. Laget kanske inte är tillräckligt bra och då kan det lätt bli att det istället tynger en. Det är något jag reflekterat över så här i efterhand.

Din andra säsong i GAIS, 2017, inleddes traditionen med att säkra kontraktet i sista omgången. Hur ser du på ditt andra år i GAIS?
– Det var många spelare som försvann inför säsongen. Även under sommaren lämnade några. Vi gör en väldigt svag vår och Benjamin Westman får sparken och även Jesper Ljung lämnar samtidigt som Patrik Ingelsten och Kenneth Gustafsson kommer in. Det är en väldig rockad på folk. Man kanske inte tänker så mycket på det utifrån när ett lag byter andretränare men det är en person som ska in i hjulet det med. Då var det ganska rörigt.

Vi kanske kan stanna till vid den där 7-1 förlusten mot Varberg som föranledde Benjamins uttåg ur klubben?
–  Det är nog den tyngsta förlusten i min karriär. Man kände sig direkt uppgiven och ville bara lägga sig under täcket och försvinna. Det var en oerhört speciell match där vi tar ledningen men sen har vi ingen kontroll. Det bara rann iväg, mål efter mål. Jag kan än idag inte förklara vad som hände, hur det blev så oerhört fel. Vi borde bara lagt oss lågt när vi redan släppt in fyra-fem bollar…

Vad kände du direkt efter den matchen?
– Jag kände ett stort ansvar. Jag har en anställning och en uppgift, då gäller det att försöka vända och vrida på det och se vad man kan göra nästa match. När Bosko sedan kom in så hade han med sig ny energi och nya idéer.  Vi jobbade på och hade en höst där vi spelade mycket bättre fotboll men inte riktigt fick med oss resultaten. Personligen var jag nöjd med hösten, jag kände att jag kunde bidra och gjorde väl dessutom en 5-6 mål den säsongen varav flera under andra halvan av säsongen. 

Kändes det konstigt att Benjamin fick lämna? Totalt sett var inte våren 2017 någon katastrof och ni studsade tillbaka och vann mot Gefle i matchen efter.
– Under min tid i GAIS har två tränare fått sparken. Tränaren är min chef och jag ställer mig alltid till förfogande så länge den personen har ansvar. Sen är det klart att vi kämpade med vår idé och identitet under våren 2017. Jag vet inte om det hade med Benjamin att göra, kanske var mer att vi var en spretig grupp som inte fått ihop det. Som tränare var han ytterst ansvarig, tränaryrket är jäkligt tufft på det viset. Det är aldrig roligt när någon tvingas gå. Tränarna är människor som engagerar sig och bryr sig och vill göra ett bra jobb. Det påverkar både oss spelare och känslan i GAIS i stort när en tränare får sparken.

Om hösten 2017 gav svaga resultat så såg början på 2018 betydligt bättre ut. GAIS flög fram under försäsongen och efter avancemang i cupen pekades man ut som en av förhandsfavoriterna i Superettan.

– Det var en riktigt spännande tid i GAIS. Bosko hade fått möjlighet att värva in lite spelare han haft tidigare och som visste hur han ville spela fotboll. Laget fick även en mentalcoach i Håkan Linde som kom in och fick ett jättebra driv i oss. Bosko och Patrik jobbade med en helhet både mentalt och fysiskt, det syntes även i spelet. Edin kom in och gjorde intryck direkt, det gick bra helt enkelt.

Vad var det som hände sen? 
– Det är en bra fråga. När det går jättebra och man får snabba resultat, gruppen påverkas av det. När vi väl kom in i serielunken hade de andra lagen analyserat oss och visste hur vi spelade. Det straffade oss, exempelvis vid omställningar. Vi fick inte den starten som vi hade tänkt och då måste man vara starkare i sin idé och sin tro. Istället blev det tvärtom, spelare som Junes Barney och Jonas Lindberg försvann. Det kom in några nya till sommaren. Då försvinner den där dynamiken i gruppen som vi byggt upp under 6 månader.

– I det läget hade vi kanske inte gjort någon kanonvår, men vi låg på runt 20 poäng vilket är helt okej. Bosko hade varit i klubben i ett år, vi hade visat att vi hade kapacitet att få resultat. Vi hade förhoppningar om att bygga vidare på det. Men istället blir det den där rotationen, spelare försvinner och nya tillkommer mitt i säsongen. Då hamnar man ganska snabbt i en ond spiral där man får kniven mot strupen och måste börja jaga poäng. Förväntningarna ligger på en annan nivå än vad laget presterat och mentalt är man inte riktigt med. 

– I GAIS är det många som bryr sig, det innebär att vi spelare har ett stort ansvar. Du spelar för att du vet att många människors liv blir påverkade av resultaten. Det ska du kunna klara av att hantera som spelare och det har vi inte varit tillräckligt bra med de här åren. Jag hoppas att ni slipper det, ingen vill se fansen lida år efter år. Jag tycker att man börjat visa tendenser att man börjat lyssna på vad vi spelare efterfrågat.

Vad är det som ni efterfrågat?
– En grund som erbjuder långsiktighet. Bland annat längre kontrakt för spelare. Så ingen har chansen att bara sticka efter 6 månader. Ta Julius Lindberg som exempel, nu förlängde man hans kontrakt med 3 år, det är precis så man ska jobba!
Klubben behöver gå in i kontraktsförhandlingar med spelare tidigare, redan på våren ibland. Det är viktigt att man signalerar att ”vi ser dig och vi vill skriva ett längre kontrakt” och presentera en långsiktig idé för spelaren. Visa att man tror på honom. Att bara ta och skjuta på alla kontraktsförhandlingar till efter säsongen blir för spretigt.

– Jag ser gärna att man ger ledarna längre kontrakt också, som man gjorde med Stefan när han kom in. Där var det inget snack om att någon skulle sparkas när resultaten inte kom i våras, alla visade fortsatt förtroende för honom. Det behövs ett långsiktigt arbete med tränarna för att kunna bygga en grundidé för hur GAIS ska spela fotboll. 
Det bästa som kan hända inför en ny säsong är att det knappt blir några nyförvärv. Det känns bra för varje dag som går där vi inte plockar in nya spelare. Det är klart att det är viktigt med kvalitet i truppen men man ska inte värva bara för värvandets skull. Jag förstår så klart att supportrarna gärna vill se tunga namn men man måste tänka på vad gruppen ska bygga under året. Det finns redan mycket kvalitet i laget att bygga vidare på. Det ser man redan på Joackim Åberg exempelvis, hur han har växt. I år ser man direkt att han vill påverka och vara med och vilka kliv han tagit från i fjol. Precis så ska det funka, ge honom förtroende och han kommer bli bättre. Man har kastat folk till höger och vänster genom åren. Man har ett personalansvar att ta hand om dom spelarna som faktiskt är i föreningen. 

Om vi går vidare till 2019 så händer en hel del. I vanlig ordning säkrades kontraktet i sista omgången, den här gången mot Trelleborg. Den säsongen blev du även av med kaptensbindeln som istället gavs till Marcus Bergholtz. Hur kändes det att bli fråntagen bindeln? 
– Det var lite speciellt. Det var struligt med ekonomin då också så man bröt mitt avtal och jag fick ett mycket sämre kontrakt. Det var i den vevan som Bosko tog bort kaptensbindeln från mig.

Hur motiverade han det beslutet?
– Han tyckte att Marcus var en bättre spelare och att vi skulle slåss om bindeln på försäsongen. Då skulle han se vem som var bäst lämpad. Jag var skadad mycket i början av året och hade opererat foten. ”Mackan” är en jättebra person och kapten, och det är ju tränaren som bestämmer. En kaptensbindel är inget man har för evigt, det har jag förstått också. Jag är ganska prestigelös kring det där, jag vet min position i klubben och vad jag kan göra. Det vara bra att ta vid och jobba vidare. Det var inga konstigheter med min relation till Mackan heller, vi är bra kompisar! Istället fick jag gå in och visa med mitt spel och mitt engagemang att jag fortfarande brydde mig och vill hjälpa klubben framåt.

Det var stora rubriker i höstas om att alla som spelade i GAIS 2019 har fått genomgå polisförhör i samband med utredningar kring matchfixning. Hur påverkade det er mentalt?
– Jag har aldrig varit i polisförhör tidigare, så det var en ny erfarenhet. Jag blev chockad när jag insåg hur många matcher det rörde. Det var inget jag hade reflekterat över alls. Jag var ändå engagerad och spelade matcherna, men det var inget man hade en tanke på. Har aldrig haft tanken på att någon skulle försöka påverka matcherna under alla år jag spelat i GAIS. Det var en olustig situation, inget man vill vara med om.

Fjolåret blev din sista säsong i GAIS. Kontraktet säkras i sista omgången mot Dalkurd. Var det märkligt att spela en säsong utan publik?
– Det är klart att det blev konstigt när man är van vid ett frejdigt Gamla Ullevi så var det kanske lite en utmaning i början. Men man kommer in i det, det var lika tyst överallt. Det blev ju en helt annan stämning, framförallt efter matcherna kändes det väldigt tomt. När vi vinner en match är det som att vi får en stund där vi får stå på prispallen och att dela en sång med fansen är som att ta emot en medalj. Det ger en extra kick. Nu skakade man hand med domaren och bara gick av istället. Det blev väl extra tydligt när vi vann derbyt mot ÖIS, nu möttes vi ju upp utanför efteråt, men när vi ledde med 2-0 och det var helt lugnt sista tio. Det var konstigt. Det hade varit mäktigt att få göra det inför tiotusen gaisare som eldar på.

Känns det bittert att du inte fick avsluta din tid i klubben framför fansen?
– Det är klart att jag hade velat göra det. Framförallt för mig själv, få säga några ord och tacka för stödet. Jag vet att i GAIS långa historia är jag bara en liten mikrodel av allt som man gjort. Men för mig, i mitt liv, så är det halva min karriär som betytt oerhört mycket. Det var vad jag ville förklara med avskedsvideon. 

– Jag har fått så mycket kärlek digitalt, sms och sånt. Det är många som skriver så fina saker. Jag har aldrig nått några egentliga resultat i GAIS men får det tillbaka. Vi nådde kanske inte några resultat men vi lever, klubben lever, och det är det viktigaste. Det jag kände när jag lämnade Gaisgården sista dagen är att jag har försökt allt. Jag har gjort en massa bra saker och en massa misstag i spelet men ändå stått där och försökt. Det tar jag med mig. Sen såklart också, det fina i supporterskapet som jag nu klivit in i. Jag kommer följa klubben, titta på matcher och vara på plats när man kan det igen. Nu är det fullt fokus på BP som fotbollsspelare men jag kommer följa GAIS. 

Okej, tänk dig följande scenario: GAIS lyckas inte klara kontraktet i sista omgången 2021 utan får kvala och ställs mot Brommapojkarna. Efter 0-0 på Grimsta i första matchen står det fortfarande 0-0 när du går upp på en hörna och stångar in ledningsmålet som tar BP till Superettan i 92:a minuten…vad gör du? Firar du? 
– Usch, jag får ångest bara av att tänka på det där. För att citera Janne Andersson ”Det där är ett scenario som inte finns”. Vi fokuserar inte på det. Jag tror att GAIS hamnar på övre halvan av tabellen i år dessutom. Det finns en mycket stabilare grund att nöta både med- och motgångar på i år.

Genom åren i GAIS har du haft förmånen att ha osedvanligt många lagkamrater. Jag försökte räkna ihop exakt hur många men tappade fokus när jag började närma mig 100. Om du får ta ut en Calle Elfgren Nyström drömelva med gamla lagkamrater i GAIS, hur formerar du den startelvan?

Calle Elfgren Nyström drömelva (4-3-3, Calles favoritformation)

Målvakt: I mål står min gode vän Mathias Karlsson. GAIS har alltid haft bra målvakter, alla jag spelat med har haft superhög kvalitet och det är en viktig position. Men jag väljer Mathias för han är väldigt allround, en spännande spelare att följa. Han är utvecklingsbar och jag tror på honom. Han har de mentala bitarna på plats, han är bra på att plocka bollen, bra på linjen och framförallt väldigt bra på att komma ut och möta skott. Det såg man inte minst i träningsmatchen mot Norrby.

Högerback: August Wängberg. Behöver jag ens ge en motivering? Jag har spelat med Agge i tre år. Han är snabb, stark och utvecklats bra under Stefan. Jag tror stenhårt på honom. Den jag skulle vara mest trygg att ha med i ett lag. Han hade gärna fått följa med mig till BP.

Mittback: Carl Elfgren Nyström ©

Mittback: Daniel Janevski, jag gillar hans personlighet. En fin kille, vi funkade väldigt bra som människor ihop. Kompletterar varandra som mittbackar också. Han tar fram bollen på ett fint sätt, medan jag vinner duellerna. Han är bra med bollen, vi hade en rolig höst när vi spelade ihop och jag gjorde mycket mål.

Vänsterback: Niclas Andersén. Att ha honom i backlinjen med Agge, det blir riktigt bra. Vi bodde ihop på alla hotellresor och sånt. Han är en bra spelare också. Han har utvecklats, framförallt matchen mot ÖIS i höstas visade han var hans högsta nivå ligger. Det är där han ska vara. Han har fina offensiva kvaliteter och är inte bara en rejäl back utan väldigt allround som ytterback. Passar jättebra i 4-3-3 med. Får han vara skadefri i år kan han bidra mycket.

Central mittfältare: I rollen som en av två sittande centrala mittfältare har vi Marcus Bergholtz. Hans säsong år 2018 alltså, då var han verkligen otroligt bra i rollen som sexa. Helt klart vår bästa spelare då.

Central mittfältare: I den andra sittande rollen på mittfältet blir det tuffare. Vi har haft många fina centrala mittfältare som gör upp om platsen men i slutändan väljer jag Adnan Maric, han är en otroligt bra fotbollsspelare.

Central mittfältare: I rollen som tia framför de två andra centrala mittfältarna väljer jag Dusan Djuric. Jag gillade att spela med Dusan, när man spelar med honom så förstår man varför han mött Milan på San Siro och spelat Champions League. En fantastisk spelare! 

Högerytterforward: Luther Singh, han är den enskilt bästa spelaren jag spelat med i GAIS. Dom där grejerna han gjorde i min debutmatch i premiären mot Frej. Han vinner boll och bara driver på och gör mål. Att som lagkamrat inte ens behöva göra något annat än se på, det är få spelare som kan göra det. Hade han kunnat stanna något år till i GAIS och blomma ut ordentligt hade det varit fantastiskt, vi har inte sett hans max än. Luther är en fantastisk spelare och en väldigt rolig kille, jag gillar honom som människa.

Central forward: I rollen som nia väljer jag Edin Hamidovic, han har verkligen näsa för mål och besitter en otroligt bra högsta nivå. Det har man sett i J-Södra med efter att han lämnade har han fortsatt varit jättebra. Han är snabb och duktig på att snabbt komma till skott. Han är alltid riktigt jobbig att möta på träningarna. Man känner sig som en riktig morfar när han drar igång och rycker ifrån.

Vänsterytterforward: Julius Lindberg, en spelare som jag tror väldigt mycket på. Han är supersnabb och haft en fin tillväxt. Han kommer vara väldigt viktig för GAIS i år. Det här är ett bra lag, det hade varit ett riktigt ”wow-lag” att möta. Med Edin, Luther, Dusan och Julius i offensiven alltså, vilken frejdig spets!

Tränare: Stefan Jacobsson och Kenneth Gustafsson. Jag har stor respekt för Kenneth, jag hoppas han blir huvudtränare för GAIS någon dag. Jag tror verkligen på honom och hans kvaliteter, jag tror han har det i sig. Ska bli kul att se vad Stefan kan göra i år med när han får bygga vidare. Han har lärt mig väldigt mycket rent taktiskt, jag märker att jag har nytta av det nu när jag kommit till BP nu. Han är pedagogisk och vet vad han vill ha. Det syntes inte minst med hur mycket bättre vi blev under hösten.

Text: Axel Fälth 

3 thoughts

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *