Krönika: Mellanrum

För några dagar sedan läste jag en dikt om mellanrum. Jag kan inte minnas vart jag läste den, och hittar den inte heller efter idogt googlande, men jag har tänkt på den mycket det senaste. Den handlade om att undersöka mellanrummen. Om att det tydligen fanns en period på konstfack när det var inne att göra det. Jag har visserligen aldrig gått på konstfack, så det kanske är en ren lögn, men det är något intressant med tanken på vad som finns där det egentligen är tomt.

Mellanrum kan innebära en paus, men det kan också innebära ett avstånd. Ett tillfälle att ta ett steg tillbaka, att byta perspektiv och få lite distans. Sommaruppehåll brukar kännas märkligt. Det som i vanliga fall är en röd tråd i så mångas liv är just nu en tom spole. Att inte vakna varje morgon och räkna dagarna till match, räkna poäng i tabellen och beräkna oddsen efter bästa förmåga. Ett välkommet avbrott från det ständiga “om”:et. Om vi kryssar där och tar tre poäng hemma efter det är det åtminstone lugnt ett tag till. Om de släpper in mer publik, om vi värvar en ny anfallare, om de bara låter Maric spela på mittfältet. Om och om igen. Egentligen älskar jag de där små tankeritualerna. Jag behöver inte skriva spaltmeter om varför något så trivialt är så viktigt. Ni vet ju redan.

En formsvacka gör alltid ont. Att se match efter match rinna en ur händerna och sänka blicken när man möter sin blåvita kollega dagen efter. Jag orkar inte en sommar till med ångesten. Därför bejakar jag nu mellanrummet. Allt det som sätts åt sidan varje gång en match spelas finns det nu plötsligt en oas av tid för. Jag kollar EM, läser böcker jag köpte i vintras och inte har hunnit ta tag i tills nu och städar det där badrumsskåpet. Hålet efter den veckovisa fotbollssabbaten fylls av resten av livet, och i mitt försök att leva utan den hittar jag också min kärlek till den. När jag skriver det här har jag bara 18 dagars mellanrum kvar. Det får räcka för nu.

En av de där böckerna jag har plockat upp är en diktsamling av Edith Södergran. Jag bläddrade i den på måfå för någon vecka sedan, och fastnade för en dikt som heter Livet. Här är en del ur den:

“Livet är den trånga ringen som håller oss fången,

den osynliga kretsen, vi aldrig överträda,

livet är den nära lyckan som går oss förbi,

och tusende steg vi icke förmå oss att göra.

Livet är att förakta sig själv

och ligga orörlig på botten av en brunn

och veta att solen skiner däruppe

och gyllene fåglar flyga genom luften

och de pilsnabba dagarna skjuta förbi.

Livet är att vinka ett kort farväl och gå hem och sova…”

Ibland är fotbollen botten på den där brunnen. Det är klart att man avundas de som är där uppe i solen, de som inte justerar dosetten efter kryss och treor. Ibland är det enda man vill att bara inte bry sig. Men så funkar det ju inte. Avståndet är för mig att gå hem och sova ett slag. Det är inte ett avslut, men ett sätt att vila från den del av mitt och många andras liv som bara de som fattar fattar. Ett sätt att bygga upp längtan och väcka de fjärilar i magen som dör lite varje gång vi släpper in ett mål igen. Tvätta av mina smutsiga svarta Adidas-sneakers och släppa taget om bitter eftersmak. 17 juli ska jag snöra på mig dem igen. Tills dess får de stå inklämda i mellanrummet mellan skohyllan och hallgolvet.

“Jag, min egen fånge, säger så:

livet är icke våren, klädd i ljusgrön sammet,

eller en smekning, den man sällan får,

livet är icke ett beslut att gå

eller två vita armar, som hålla en kvar.”

Vi kommer tillbaka, men tills dess uppmanar jag alla att bejaka ert mellanrum. Ring en vän, drick ett glas vin och fyll dagarna med det ni vet kommer prioriteras ned sedan. Håll huvudet jävligt högt, och gå för guds skull på matcherna när ni får chansen. Ibland känns det som om man är sin egen fånge när man inte kan sluta tänka på fotbollen, men alla sunda relationer kräver trots allt ett visst avstånd ibland. Omfamna den korta stund vi alla får i solen och säg till den pessimistiska rösten i bakhuvudet att hålla käften, så ska ni se att vi kan ro i land den här säsongen också.

Text: Alva Hedlund

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *