Krönika: J’accuse…!

För några timmar sedan stod det klart att GAIS efter en horribel sportslig säsong degraderas till Division 1. De senaste fem åren har föreningen stått på kanten av svensk elitfotboll och sneglat ner i avgrunden och i ärlighetens namn är det förvånande att vi inte hamnat här tidigare.

Det går att skylla på Mathias Karlssons tavlor, självmålet i matchen uppe i Uppsala, eller de uteblivna straffarna i returen på Gamla Ullevi. Men i ärlighetens namn var den här säsongen förlorad långt innan dessa händelser.

Det finns många anledningar till att föreningen befinner sig där den gör idag. Exempelvis att Stefan Jacobsson, trots långa sportsliga svackor både i fjol och i år, fick fortsatt förtroende av ren rädsla för att frångå den nya kontinuitetsprincipen. Eller att man lät Aiham Ousou, lagets tveklöst bäste spelare under våren, lämna mitt under sommaren. Eller kanske är det för att vi bytt formation, trebackslinje, fyrbackslinje och så vidare fram och tillbaka de senaste två åren?

Det är svårt, eller kanske snarare omöjligt, för en amatör som jag själv att sätta fingret på exakt vad det är som gör att GAIS idag inte längre är elitfotbollsklubb. Men det finns ett antal personer och grupper som jag vill avkräva ansvar för det fullkomliga, historiska, fiasko som säsongen 2021 varit för GAIS. För att parafrasera den franska författaren Émile Zolas brev ”, Jag anklagar:

Spelartruppen

För dess fullkomligt ryggradslösa beteende vid slutsignalen efter kvaldebaclet. Det har varit en lång säsong, med några få toppar och avgrundsdjupa dalar. Under hela den här tiden har spelartruppen haft supporterkollektivet i ryggen. Visst har det uttryckts besvikelse och frustration, men laget har alltid haft backning från supportrarna. Därför blir jag mycket besviken när laget, med lagkapten Wängberg i spetsen, direkt efter slutsignal väljer att springa av planen. Ingen vill ta den jobbiga diskussionen, ingen vill behöva få stå till svars för sina handlingar.

Förväntningarna är inte skyhöga. Folk vill kunna få skrika ut lite av sin frustration, se samma känslor i spelarnas förtvivlade ögon och sedan, tillsammans knyta nävarna inför den kommande säsongen i ettan. Men inte ens det klarar dom värdelösa legoknektarna av att ge oss. I dagarna kommer samtliga kontrakt i spelartruppen med största sannolikhet att brytas, vi kommer få se våra spelare försvinna till nästa destination i sin karriär. Jag blir förvånad om fler än en handfull väljer att stanna kvar. Istället blir det, i vanlig ordning, vi supportrar som får leva med degraderingen. I dagsläget rör det mig inte i ryggen om hela truppen drar till Bosko i Utsikten nästa säsong, dom förtjänar inte att bära den grönsvarta tröjan.

Sportrådet

När Bosko Orovic försvann från GAIS lämnades inte bara ett tomrum på tränarposten utan även uppe på Gaisgården. Vem skulle nu sköta värvningar och spelartruppens kontrakt när vi inte längre hade fri tillgång till Boskos kumpaner i agentfirman VMC?

Att återigen pröva en managerroll likt den Bosko hade haft var såklart ingen särskilt sugen på, att lägga alla ägg i en korg hade inte direkt fallit väl ut. Istället blev, på oklara mandat, det så kallade Scoutingrådet, som tidigare jobbat ideellt med scouting av potentiella nyförvärv till föreningen, ett Sportråd med ansvar för bygge av spelartrupp och värvningar.

Förvisso värvades Nicklas Karlström in på en deltidsroll som sportchef, men den har vad jag förstått snarare handlat om administrativt arbete än sportcheferi i klassisk mening. Istället är det Jonas Östergaard, fotbollsansvarig i styrelsen och ledande i Sportrådet, som legat bakom både den misslyckade värvningen av Stefan Jacobsson som truppbygget de senaste två åren.

Förvisso har vi gjort ett par intressanta värvningar, men på det stora hela är truppbygget ett enormt misslyckande. Inför säsongen var nog de flesta rörande överens om att truppen kändes felbalanserad, vi saknade t.ex alternativ både bland mittbackar och forwards, onekligen två viktiga positioner. Man valde att spela högt, t.ex hoppas på att Rickys skada skulle lösa sig  snabbt vilket inte blev fallet. De spelare vi väl plockade in till positioner, Hultqvist och Sterner, var så pass misslyckade att de i slutändan inte ens fick plats i matchtrupperna till kvalet. Det är, om något, ett underbetyg på truppbygget.

Det stora mysteriet här är kanske inte truppbygget i sig, utan hur det kommer sig att man från föreningens sida valt att outsourcea det sportsliga ansvaret till ideella krafter? Hur ska man kunna säkerställa att de ideella personerna i Sportådet har den kompetens som krävs för att bygga ett slagkraftigt lag? Sporten är det absolut viktigaste för lejonparten av föreningens medlemmar, prioriteras detta mer eller mindre helt bort genom att låta ett gäng glada amatörer försöka bygga ett fotbollslag. Jag är övertygad om att det finns mycket kompetens och goda intentioner i Sportrådet, men jag är inte säker på att det är rätt väg för GAIS att lägga över det sportsliga ansvaret på ett kompisgäng uppe på Gaisgården.

Styrelsen

Slutligen måste även styrelsen anklagas. Sedan Jonas Andersson tog över ordförandeskapet i GAIS har det skett flera positiva förändringar i organisationen och ekonomin har stabiliserats. Men inget av det är något värt när den sportsliga organisationen nu fullkomligt kollapsat. Det spelar inte någon roll om vi har en bättre organisation nu, den kommer ändå behöva nedmonteras vid degraderingen.

Jag tycker dock det är helt rätt att styrelsen, bortsett från fotbollsansvarig, hållt sig borta från vad som skett i A-laget så gott det går. Det är bara sunt. Däremot har man misslyckats kapitalt på andra punkter. Dels fortsätter klubbens undermåliga kommunikation mot supportrarna, att en förening av GAIS-kaliber inte ser värdet i att prioritera en anställd kommunikatör i budgeteringen är för mig ett mysterium. Det hade förbättrat relationerna till såväl supportrar som partners, en investering som långsiktigt skulle vara mycket lönsam.
Det är ett ännu större mysterium varför inte mer har gjorts för att locka publik till matcherna efter att publikrestriktionerna släppte. Om vi bortser från derbyt samt det sista dygnet innan avgörande kvalmatchen har man från officiellt håll inte gjort några insatser alls för att locka tillbaka publiken till Gamla Ullevi. Degraderingen kommer inte direkt göra några underverk för publiksnittet men klubben måste oavsett aktivt arbeta för att vinna tillbaka publiken. Annars kommer vägen tillbaka till elitfotbollen bli ännu längre och snårigare.
Om det är något positivt som degraderingen för med sig är det att vi knappast kommer ha råd med den mentala coachen längre. Mycket kan man säga om Håkan Linde, i media har han ofta fått lovord från spelarna. Utifrån sett har hans kvacksalveri knappast gett önskvärt resultat med tanke på hur många gånger spelarna vek ner sig i år. Dessutom borde han oavsett ”arbetsbefrias” som det heter på GAIS-styrelsespråk, efter att ha hånat de tillresta supportrarna.

Det GAIS behöver nu är en ordentlig, objektiv, analys av hela verksamheten. Någon, eller några, måste med nyktra ögon få undersöka vad som skett i GAIS de senaste åren. Man måste börja titta på många faktorer i föreningen, från det sportsliga till ekonomin och organisationen. Under den här Superettansejouren har vi haft en handfull tränare och ett hundratal kontrakterade A-lagsspelare och ingen har fått det att stämma. Det tyder på att problematiken går bortom det rent sportsliga. Vi måste börja fråga oss om det inte är någonting väldigt ruttet i vår förening. Hur mår människorna i GAIS? Vad är det för kultur uppe på Gaisgården? Hur införstådda är spelarna med vad som gäller när man drar på sig den grönsvarta tröjan?  För att den här typen av analys ska bli verklighet och resultera i någon form av handfasta slutsatser är jag övertygad om att utredningen måste skötas av en extern part, annars lär vi ännu en gång hamna i platt självrannsakan och ”ta nya tag”-mentalitet bland de ansvariga i föreningen. Något säger mig att man inte är jättesugna på att bli granskade och stå till svars för sitt agerande.

För att GAIS ska kunna påbörja den långa ökenvandringen tillbaka till svensk elitfotboll måste det till stora förändringar i föreningens kultur. Det kommer bli upp till oss medlemmar att organisera oss och börja ställa tydligare krav på föreningens ledning, annars kommer ryggdunkargänget i styrelserummet aldrig ta något ansvar och vi kommer fortsätta stå och fastfrusna nere i avgrunden. 

Text: Axel Fälth

5 thoughts

  1. Tack för denna kompetenta text. Så länge det finns smarta och hängivna gaisare kommer klubben aldrig dö

  2. Väl skrivet ! Av Sportrådet som tydligen jobbar ideellt och som inte har valts i demokratisk ordning, verkar dom allra största misstagen gjorts. Det skall avvecklas helt och hållet och omedelbart. En felaktig idé som inte fallit väl ut. Sen måste alla med sportsligt ansvar avgå. Helst omedelbart.

    Sen är det bara att börja jobba hårt. Åtgärd nr1 är att ringa Axén.

  3. Klockrent.
    Att ”kapten” Wängberg var först av plan retade mig nästan mer än själva förlusten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *