So far, so good

Atleterna från Gårda har avverkat både ”hemma”- och bortapremiär i Ettan Södra och det har som bekant slutat med tre poäng i vardera match. En drömstart med andra ord. Oddevold stod för motståndet i premiären där GAIS tog en relativt bekväm seger även om slutresultatet bara skrevs till 2-1. I Trollhättan blev det jämnare, men även där kunde grönsvart stå som segrare – och även då med uddamålet.


Två helt olika matcher – två vinster

Premiären på Hisingen var efterlängtad och med en fantastisk uppladdning på klassiska Ichiban i ryggen fick vi se en matchbild som vi lär få vänja oss vid i år. Atleterna fick styra tempot i matchen med ett massivt bollinnehav medan Oddevold stod lägre och riskminimerade mest hela tiden. Om detta var en match där GAIS hade tid och yta (och underlag) att rulla boll så var det något helt annat vi fick se veckan senare uppe i Trollhättan. Visst, FCT gav ofta bort initiativet till GAIS inledningsvis, men detta var en tillställning som präglades av närkampsspel och löpmeter mer än något annat. Gräsmattan kan ha varit bidragande till att det blev så.

Hur som helst så kan vi konstatera att GAIS har klarat av båda dessa utmaningar på ett bra, inte fantastiskt, men ett bra sätt. Bolltrillandet på konstgräset i premiären var inte så förvånande att GAIS trivdes med – truppen är till stor del uppbyggd av skickliga spelare som gärna har så mycket boll som möjligt. Mer anmärkningsvärt och viktigare var det att se att Atleterna tog kampen fullt ut på Edsborgs IP och lyckades matcha ett fysiskt Trollhättan. Alla tog jobbet och få la några fingrar emellan när det smällde, det var det viktigaste och la grunden till denna knappa men ack så sköna seger.

Ett mittlås som övertygar

Sedan Aiham Ousou lämnade under sommaren ifjol så har GAIS kämpat med att hitta ett stabilt mittlås – Boris Lumbana, August Wängberg, Daniel Hultqvist och Filip Örnblom fick turas om att spela bredvid Emin Grozdanic under hösten. Ingen övertygade och inte heller Grozdanic själv under slutdelen av fjolåret. Det är tidigt att säga att det skett en förvandling – inte minst då motståndet så klart har blivit svagare efter degraderingen, men det känns definitivt som att GAIS har hittat helt rätt när man signade Axel Norén. I de här två matcherna så har han varit mer eller mindre felfri och det har även lyft Grozdanic närmare den höjden som han hade under början av förra året. Dessutom har Emin tydligen lärt sig skjuta också – och det kan vi ju leva med.

Smålands Kanté

Alla vet vem det handlar om. Var det någon som gillade Edsborgs IP i april extra mycket så var det jordfräsen Filip Gustafsson som vann mer eller mindre varenda närkamp. Hackkyckling efter ett par träningsmatcher, men det var några månader sen och i den här takten så är han en publikfavorit innan vår har blivit sommar. Bättre för varje match som går och för mig är han redan nu en nyckelspelare med de egenskaperna han har som är så sällsynta i denna trupp.

Ändrar man på ett vinnande lag?

Trots två trepoängare så har det så klart inte varit idel lysande insatser från dem som fått chansen under inledningen. Viktor Krüger har stundtals haft det jobbigt på högerbacken och Axel Henrikssons bollbehandling har brustit. Sen hade man väl hoppats på kanske ännu fler tydliga målchanser och så klart fler mål när chanserna väl dykt upp. Med den namnstarka bänk som GAIS har blir det flera svåra beslut för Fredrik Holmberg när han ska ta ut laget till lördagens match mot Tvååker. Vi kan gissa att Richard Friday är närmast att slå sig in i elvan, utöver Niclas Andersén och August Wängberg som så klart är högaktuella när de är helt fit for fight. Samtidigt så är det många från fjolåret som talat om att det blev för mycket rotation då och när GAIS för en gångs skull har påbörjat en fin trend så måste man ställa sig frågan – ändrar man på ett vinnande lag?

Följet

Premiären på Hisingen lockade strax under 2400 åskådare till Bravida Arena – inget att skryta om. Läktarinsatsen var däremot det. Det var en efterlängtad dag där shortside och longside tillsammans skapade en grym inramning på en tacksam arena.

Men det är egentligen bortapremiären som jag vill lyfta här. 850 gaisare på ståplats och tydligen några hundra till på sittplats några månader efter degraderingen till Ettan och med alldeles för många miserabla år i ryggen – man behöver definitivt inte mer än två händer för att räkna de svenska klubbarna som skulle dra ett sådant bortafölje under dessa omständigheter.

Någon tweetade att en far och son från Trollhättan med noll bakgrund till GAIS hade hittat till vår sektion och väl där blev båda helt frälsta av följet och läktarinsatsen. Underbar läsning och varmt välkomna till Gamla Ullevi på lördag.

Jag känner mig trygg med att skriva att det inte bara är den här farsan och sonen som uppskattar följet och vill vara en del av GAIS. När laget har tackat supportrarna efter matcherna så har det varit tydligt att det är många som njuter av att spela för en klubb av denna dignitet – åtminstone så länge det går så här bra. Viktor Krüger har stuckit ut i den bemärkelsen och helst av allt skulle han nog fortfarande stå på Edsborgs IP och fira med oss.

Även GAIS TIFO levererade givetvis i vanlig ordning, två gånger om. Klass.

Swisha GAIS TIFO för ännu fler och ännu bättre läktararrangemang: 123 086 83 80

Text: Mathias Axelsson

1 thought

  1. The next time I read a blog, Hopefully it doesnt fail me just as much as this one. I mean, Yes, it was my choice to read through, but I actually thought you would have something useful to say. All I hear is a bunch of moaning about something that you could fix if you werent too busy searching for attention.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *