Krönika: Den ädla konsten att njuta av stunden

GAIS har inlett serien på bästa vis och toppar efter tre omgångar tabellen med nio poäng. Ändå har jag, och många andra gaisare med mig, svårt att komma till ro med supportertillvaron som en stark säsongsinledning innebär.

En sak som förenar fotbollssupportrar världen över är vår vidskepelse. Även de mest logiska personerna som regelbundet beträder en läktare bär djupt inom sig en panisk skräck för att råka sätta planeterna i rörelse. Till vardags kan dom vara hjärnkirurger eller nobelpristagare i fysik men när motståndarna kliver upp för att ta en hörna i 92:a minuten ber dom ändå en stilla bön uppe på läktaren för att inte deras dumdristiga och tvärsäkra uttalanden om seger i fikarummet tidigare under dagen kommer bli nådastöten för laget.

Nej, som fotbollssupporter är man dömd till ett liv som följer ödets oregelbundna nyck snarare än logik.

Detta är såklart också anledningen till att vi är många som har svårt att acceptera platsen i toppen av tabellen som något annat än en ren tillfällighet. Vi har alldeles för färskt i minnet fjolårets säsongsinledning och efterföljande golgatavandring genom Superettan. Eller för den delen förhoppningen som Bosko Orovics upplaga av GAIS ingöt i många grönsvarta hjärtan under några försäsongsmånader och ett par dagar i april 2018. Att ta vår topplacering i tabellen som en självklarhet hade varit att öppna Pandoras ask och bjuda in allt hemskt som kan drabba en fotbollsförening och dess supportrar på en gratis rundtur på Gaisgården.

Det finns någonstans inpräntat i alla som håller på ett idrottslag att högmod går före fall, en för stark tilltro på det egna lagets fina säsongsinledning kommer sluta i ett magplask. Vi vet alla att den första i raden av många förluster alltid finns runt hörnet när laget går som bäst. Och ingen vill vara den som ”jinxade” och satte laget i skiten, så det kanske är lika bra att inte ta ut något i förväg och bara acceptera lagets nuvarande tabellposition som just en tillfällighet. Snart kommer det se ut som vanligt igen och hånen från kollegorna som håller på dom onämnbara eller seglarjackorna kommer håna tätt när vi kämpar runt i Ettan Södras ingenmansland. Eller?

Här tänker jag sticka ut hakan och svära i kyrkan när jag säger, njut av stunden! Jag skulle gå så långt som att denna hädelse för en vidskeplig fotbollssupporter motsvarar ungefär om en muslim skulle spotta på Kabastenen i Mecka eller om en jude skulle kissa på Klagomuren. Med denna besvärjelse har jag kanske förstört hela säsongen, men någon skulle göra det förr eller senare. Om det är något som de senaste åren av gaisande har lärt mig så är det att jag, och jag antar många andra gaisare med mig, borde bli bättre på att njuta av stunden. Jag önskar att jag hade passat på att njuta av tillvaron i maj 2021 innan allt gick åt helvete. När supporterlivet är som bäst lägger man band på sig själv av rädsla att rubba de osynliga strukturerna som håller uppe fotbollskosmos.

Jag vet att det här låter helt sjukt men kanske, bara kanske, kan det vara så att vad vi säger och gör och hur våra ritualer innan matcher ser ut inte påverkar GAIS överhuvudtaget. Mycket, till exempel min magkänsla, pekar på att så inte är fallet men i nuläget är jag redo att ta den risken och släppa på vidskepligheten.  

Det är dags att göra sin tillvaro som gaisare lite trevligare och för att lyckas med det tänker jag börja med mig själv. Jag vill även uppmana er andra att göra samma sak. Försök att bemästra den ädla konsten att njuta av stunden. Det är dags att verkligen känna hur mycket härligare en vårpromenad i Slottsskogen känns med tre raka segrar i ryggen. Passa på att håna den där störiga öisaren på jobbet innan dom hinner rycka upp sig. Hånskratta åt alla blåvita tårar över ett målat plank. Gör runkgester mot sura bönder varje helg och garva åt Johan Oremos tänder när du fortfarande har chansen. Njut av tillvaron när livet som gaisare för en gångs skull känns enkelt, man vet aldrig när det är slut på det roliga för den här gången.

Om allt går åt helvete (peppar peppar) i år kan ni få skylla på mig.

Text: Axel Fälth

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *