Kenneth Gustafsson: Vi är bra på många sätt, men det finns en stor utvecklingspotential också.

I vår kära klubb finns det en som har varit med om, och sett mer än de allra flesta – Kenneth Gustafsson. Han anslöt till GAIS år 2002 som spelare och befinner fortfarande i klubben. I dag är han akademichef och även assisterande tränare till A-laget. 11mars.se ringde upp vår gamla vänsterspringare.

– 20 år ja, det har blivit några nu! Det har varit en kombination av många anledningar till att man har blivit kvar här så länge. När jag spelade så var det en tydlig utveckling för både laget och mig själv som spelare som gjorde att man ville vara kvar här. Sen när jag slutade som spelare för några år sen så var jag hela tiden väldigt inne på att arbeta med fotboll, så det kom ganska naturligt att fortsätta här. Jag ser egentligen ingen anledning till att lämna. Jag känner mig uppskattad och tycker fortfarande att det är otroligt kul här.

Axel Henriksson nämnde att han läser samma utbildning (industriell ekonomi) som du gjorde. Det är inget område du har strävat efter att arbeta inom?

– Nja, jag har ju nytta av den utbildningen även i det jobbet jag har i dag. Men visst, jag är med på vad du menar – de flesta som pluggar den linjen jobbar ju inte i en fotbollsklubb sen. Men jag trivs väldigt bra med att göra det jag gör i dag, med sporten och att få arbeta med ungdomar, även fast det är lite mer med A-laget i år också. Men jag har aldrig riktigt sett någon anledning till att söka mig till den civila sidan.

Då siktar vi på 20 år till då?

 – Haha, ja – vem vet? Vi får se!

Sedan några år sitter du som akademichef för 15-19 åringarna, men som du nämnde har det blivit en annan roll för dig i år också som assisterande tränare för A-laget. Berätta lite om vad du gör.

– Ja, inom akademin är det ett väldigt brett jobb. Det är allt från anmälning till serier, fixa med resor och mat, till att vara delaktig i sporten i allra högsta grad. Sen har vi en gymnasieverksamhet inom klubben också som jag ansvarar för. De tränar tre gånger i veckan och jag håller i två av dem. Och som du säger så är jag sedan i år inblandad i A-laget också som assisterande tränare, så det blir långa dagar och ibland får man ju tyvärr prioritera ner grejer. Men det finns en väldigt bra förståelse för det, och i akademin så har vi ledare för lagen som har varit i klubben en längre tid nu. Det hade blivit svårare att ha det så här för några år sen, när det såg lite annorlunda ut med det. Samtidigt så tror jag att klubben långsiktigt hade dragit nytta av om vi hade fått vara mer specialiserade på ett område. Jag vill inte låta negativ, det funkar bra – men vi får slita hårt med det dagliga och det funkar – men jag tror det långsiktiga arbetet tar lite stryk av att vi är så pass få som vi är i dag och inte riktigt har tid att lyfta blicken.

Är du öppen för att fortsätta jobba inom seniorverksamheten eller är det i rollen som ungdomsledare du ser dig själv främst?

– Jag tycker framförallt att det är väldigt kul när det finns en stor omväxling i det man gör. Jag älskar att vara på planen och jobba med spelare och ledare som är ambitiösa och vill något – när det finns ett driv i det. Men för att svara på frågan så är jag inte fast i att jag vill jobba med någon viss ålder utan vi får se vad det blir framöver. Jag är ganska öppen för det mesta, så länge det är grupper och ledare som jag trivs tillsammans med.

När man jobbar med akademin i GAIS – är det resultat och sportslig utveckling man främst vill åt då, eller handlar det lika mycket om att utveckla och uppfostra en människa?

– Vi trycker absolut på det att ”hela människan”, vilket kan låta lite högtravande, är det viktigaste. Man kan inte bara se till det sportsliga utan vi försöker se det lite större så att alla mår bra och utvecklas som människor också. Man ska se tillbaka till tiden i vår akademi som en rolig och utvecklande tid även om alla inte kommer bli fotbollsproffs. Sedan är det klart att det är viktigt för oss är att fostra och utveckla spelare så mycket som möjligt – sedan får man se ifall de hamnar i vårt A-lag eller om det blir någon annanstans. Vi ska så klart alltid gå för att vinna också. Att vi håller på med utveckling av spelare får inte bli en ursäkt till att förlora fotbollsmatcher i akademilagen.

I världsfotbollen finns det exempelvis Barcelona som har en tydlig strategi att vara bolltrillande från tidig juniorålder, och drillas till att spela en viss typ av fotboll hela vägen upp till A-laget. Har GAIS någon röd tråd – “så här ska vi fostra våra spelare så att de passar in i vårt A-lag en vacker dag”?

– Ja, det gör det. Vi har två styrdokument som vi går efter. Det står lite övergripande om hur vi ska spela. Sedan så ser vi det så här, att dessa spelarna ska vara proffs om några år – och hur kommer fotbollen ha utvecklats då? Det enda vi kan vara säkra på är att den kommer att bli snabbare och hålla högre tempo. Så utvecklas fotbollen hela tiden. Därför tror vi att vi behöver spela en fotboll där vi driver tempot, och du kommer sällan se att våra akademilag falla lågt och försvara – för då tror vi att det blir ganska långsamma matcher och spelarna får inte så många ”fotbollsaktioner” eller beslut att ta. Vi upplever att vi mest slösar tid och utvecklingspotential ifall vi skulle ställa upp och spela på det sättet. Vi ska spela ett försvarsspel långt ifrån vårt eget mål.

– I vår speluppbyggnad ska vi vara konstruktiva och spelarna ska lära sig att värdera lägen – det får inte bli för mycket panikrensningar. Det är inte utvecklande. Och det handlar ju lika mycket om att spelarna som är högre upp i banan ska visa sig och hjälpa backarna så att de inte behöver rensa iväg bollen. Sen är det självklart en avvägning – vi ska inte bara spela korta passningar. Långa passningar är jättebra. särskilt i vårt kontringsspel, men då ska det finnas någon tanke med dem också. Så det är svårt att efterlikna något lag inom världsfotbollen som vi vill ta efter. Men det finns en tydlig plan, det gör det.

Rent sportsligt går det väldigt bra för akademin vad man kan utläsa. P17 ligger trea i Allsvenskan och även P19 går ganska starkt i Superettan.

– Ja, det är två bra kullar. Vi har ju 06:orna som har varit bra i många år och många där spelar i P17, sedan så har vi några ur den årskullen som till och med är med och spelar med P19-laget redan. En stor eloge till spelare och ledare i P17 som har gjort det otroligt bra – bättre än vad man hade kunnat förvänta sig på förhand. De spelar en väldigt mogen fotboll för sin ålder. Det är tufft att möta det här laget.

– P19 har tappat lite grand på slutet, men ligger även dem bra till. Något gemensamt för båda de här två lagen är att det har varit en kontinuitet med ledare i några år nu och det känns som att det bär frukt.

Det låter som att A-laget har lite att lära från akademin vad gäller kontinuitet då?

– Jo, hehe. Kanske det. Har man duktiga personer så är kontinuitet självklart bra, men man kan ju inte ha kontinuitet till vilket pris som helst heller. Det är inte alltid bra.

Vad gäller spelarna i akademilagen – är det några särskilda som du tror att vi kommer få se i A-lagssammanhang de kommande åren?

– Jag ogillar ju delvis att lyfta fram namn i den här åldern..  Jag ska lyfta fram några, men jag vill poängtera det att jag ju på nära håll har sett en spelare som exempelvis Aiden (Harvey) som låg lite bakom under juniortiden. Han satt ofta bänk och så där. Sedan utvecklades han väldigt mycket på bara något år och satte ju under något år lite avtryck i A-laget också. Tyvärr så satte skador stopp där. Men det jag vill åt är att det händer så mycket i den här åldern med spelare.

– Men vi har ju några som Anes Cardaklija och Carl Juhlin som båda har varit med en del på försäsongen med A-laget. Sedann har vi två målvakter i Joel Nöller och Hampus Bryngelhed som båda ligger väldigt långt fram. Simon Sjöholm och Wiggo Hjort vill jag lyfta fram också.

Det senaste decenniet har GAIS haft väldigt svårt att fostra spelare som har tagit det sista steget upp till A-laget. Har vi varit för fega med att släppa fram dem, eller vad är det som inte har fungerat?

– Det är svårt att säga faktiskt. Det har kanske blivit en ond cirkel det här – att vi har haft väldigt få egna produkter i startelvan genom åren – det i sin tur har gjort att många bra spelare kanske valt bort GAIS på grund av det och att man hellre vill till en klubb där de egna, unga får chansen i en större grad. Sen så har det ju blivit olyckligt med att A-laget ofta har haft kniven mot strupen också. Det är lättare att släppa fram ungdomar när man ligger i mitten, än när man ligger runt nedflyttningsstrecket som vi ofta har gjort dem sista åren. Men jag tror vi är på rätt väg där. Det har blivit större fokus på akademin. Vi har många unga spelare på väg fram, och Fidde är väldigt intresserad av dem. Jag skulle bli väldigt besviken ifall vi inte lyckas ta till vara på de här talangfulla generationerna nu. I dag är det egentligen bara Emin som är ordinarie ifrån akademin. Det är upp till bevis att hjälpa och slussa in dem yngre nu under dem kommande åren, för potentialen finns där. I det arbetet har ju även de äldre spelarna ett stort och viktigt ansvar att ta. Att hjälpa de yngre och visa vägen, både på och utanför planen.

Lite mer om A-laget då. Det är ingen hemlighet att GAIS har haft det tufft dem sista åren. Nu är vi lite mer än en tredjedel in på säsongen och leder planenligt Ettan Södra. Har vinden vänt eller spelar vi bara i en dålig serie?

– Vi tränar mer än tidigare år. Fler pass och mer intensivt. Sen… Jag gillar inte att sätta några sanningar så här tidigt som att ”nu har vi hittat det” eller ”nu har det vänt”. Jag tror det är för tidigt att säga det. Det är fortsatt upp till bevis för oss och laget att bli bättre och bättre hela tiden. Vi är bra på många sätt, men det finns en stor utvecklingspotential också. Inledningen är klart godkänd. Vi skulle vilja vara ännu mer självklara i vissa delar för att det ska kännas riktigt, riktigt bra. Men jag är imponerad av spelarna på så sätt att vi har hanterat det här favoritskapet, inte minst när truppen är så pass ung och det dessutom är många av de mer rutinerade som har dragits med skadebekymmer och inte spelat så mycket. 

– Förra matchen summerar det ju rätt bra – vi dippar tyvärr för lågt i vissa delar av matcherna som gör att vi äventyrar poäng. Vi gör inte tillräckligt många mål sett till antalet chanser vi skapar. Där vill vi bli bättre. Samtidigt som jag är imponerad över hur vi agerar efter 1-1 målet – det är då vi gör vår bästa period i matchen och vi tjänar ju ihop till segermålet när trycket är som högst på oss. Vi vill nå den nivån i högre utsträckning så klart.

– Men det är inte helt lätt att säga vad som gör att det inte funkar hela tiden..självklart så gör det ju något med laget när en sån som Jonas (Lindberg) inte har kunnat vara med så mycket på slutet. Vi får lite av en annan stabilitet i laget när han är med kan jag tycka. Det är en faktor, men självklart långt ifrån hela lösningen.

Hur är det egentligen med Jonas Lindberg?

– Det har varit lite olika grejer, ett par känningar och så har han varit sjuk, och då har det inte blivit någon riktig kontinuitet i träningen för hans del. Vi hoppas han kan spela så mycket som möjligt mot Ljungskile och sedan komma tillbaka starkare under hösten.

Vänersborg väntar härnäst. Hur ser du på den matchen?

– Det blir lite speciellt. Vi har fyra avstängda (Andersén, Lindberg, Henriksson, Friday) så vi får vara glada att vi har en bred och stark trupp. Men det blir en tuff match. De är väldigt fysiska, så vi ska se till att använda vår fart och tempo för att såra dem. Det blir kul – det blir lite nya spelare som får chansen.

GAIS – Vänersborg

Lördag 18/6 16:00

Bravida Arena

Trolig startelva: Krasniqi; Wängberg, Norén, Grozdanic, Ibrahim; Krüger, Gustafsson, Alexandersson; Lundgren, Kargbo, Morris

Text: Mathias Axelsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *