Succévåren?

Vårsäsongen i Ettan är över, en vårsäsong som för oss grönsvarta har varit den i särklass trevligaste sedan succéåret 2011. GAIS har radat upp segrar och leder serien med fem poäng. Det har blivit dags att betygsätta och summera en underbar första halva av säsongen!

Betygsskala 1-5 (Matcher/Mål)

Mergim Krasniqi – 4 (14/0)

Inledde sejouren i GAIS något tveksamt med ett par halvdana ingripanden i Malmö och sedan även ett billigt insläppt mål i seriepremiären. Sedan dess har han, bortsett från spelet i luftrummet vid ett par tillfällen, varit omutlig. Förmodligen seriens bästa skottstoppare, lägg där till en rejäl pondus och en fin högerfot som till och med har renderat i två assister. Money well spent.

August Wängberg – 3 (12/1)

Fick försäsongen förstörd av en skada och när han sedan var tillbaka så var det en helt annan Wängberg än vad vi vant oss vid att se. Men någonstans vände det (Lindome borta?) och sedan dess har formen pekat uppåt. Högerspringaren har under den senaste månaden presterat på hög Ettan-nivå och når där med nätt och jämnt upp i en trea!

Viktor Krüger – 3 (12/0)

En stabilare trea har vi här. Nyförvärvet från Kalmar är en tydlig tränarfavorit och har levererat stabila insatser var han än har spelat. Passningssäker och tuff. I sista matchen mot Ljungskile framstod han som en Boris Lumbana i storform, kompletterad med en hel del fart.

Axel Norén – 4 (12/0)

Tuff, hård och resolut. Norén har levererat riktigt bra insatser från första stund. Det dröjde länge in på vårkanten innan Sköldmark och co. bestämde sig för vem som skulle fylla hålet på mittbacksplatsen, men man har hittat helt rätt får man säga. Norén kompletterar med sin aggresivitet Grozdanic perfekt.

Emin Grozdanic – 5 (14/2)

Undertecknad var inte helt emot den där flytten som Grozdanic verkade vilja få igenom under vintern – utan Ousou under fjolårets höstsäsong var han ju ändå bara en medelmåtta. Men så fel man kan ha, Emin har varit fullständigt dominant i mer eller mindre varje match och är för mig vårsäsongens bästa spelare. Duellspelet och uppspelsfoten hör inte hemma i den här serien.

Harun Ibrahim – 3 (14/1)

GAIS guldklimp och förmodligen den spelare i truppen som lockar de större klubbarna i landet allra mest. Ibrahim har fått spela vänsterback merparten av säsongen, i alla fall på papperet. I verkligheten har han en ”Joao Cancelo-roll” och har placerat sig lika mycket centralt i banan när GAIS ägt bollen. Trivs allra bäst när Jonas Lindberg och Ben Morris är på lekhumör och han kan kombinera sig fram med dessa. Ibrahim har även klarat defensiven på ett klart godkänt sätt. Effektiviteten i dem avgörande lägena är det som hindrar Ibrahim från ett högre betyg.

Niklas Andersén – 2 (12/0)

Lagkaptenen har spelat skadad under vårsäsongen och det har märkts. Har varvat 60-minuters starter med inhopp under den sista halvtimman. Andersén har absolut inte varit dålig, men det har heller inte sprudlat om honom som det gjort under dem två säsonger han kommer ifrån. Kommer säkerligen tillbaka starkare under hösten.

Filip Gustafsson – 3 (13/0)

Smålänningen har överraskat oss alla efter den svaga starten i grönsvart. Gustafsson har varit extremt nyttig under hela våren med sitt duellspel och löpvillighet. Dessutom stark i luften trots att han är kortväxt.

Axel Henriksson – 5 (12/7)

Otroligt svag inledning – otroligt bra efter det. I början studsade varenda boll ifrån Henriksson och ingenting stämde, men någonstans så började han trampa igång och sedan dess är har han varit ostoppbar. Skyttekung, ja visst – men Henriksson har sedan slutet av april varit strålande i alla delar av spelet. Framfusig och elak på ett sätt som vi supportrar älskar att se. Sju mål på tolv matcher ifrån mittfältet är ju ett otroligt facit. Skriv nytt!

Jonas Lindberg – 4 (13/1)

Har varvat bra insatser med helt lysande. GAIS på förhand starkast lysande stjärna har i vissa matcher varit på en helt egen nivå – långt över den här serien. Tyvärr dragits med skador under våren – är Lindberg hel och frisk till höstsäsongen så ökar GAIS chanser till avancemang markant.

Viktor Alexandersson – 1 (9/0)

Tuff försäsong med en skada som höll honom borta länge. När han väl kom tillbaka så var han direkt svag och såg ointresserad ut. Har höjt sig på slutet och stundtals fått visa upp det fina passningsspelet som vi vet att han besitter. 1:an kanske är något hård, men Alexandersson ska ju vara en stjärna i den här serien.

Gustav Lundgren – 3 (13/2)

Given på högerkanten under hela vårsäsongen och har gjort det bra. Borde kunna komma till några fler avslut med sin fina vänsterfot och därmed öka sin poängskörd något. Väldigt nyttig med sin storlek och är relativt skicklig i det felvända spelet, jämfört med resterande anfallare.

Julius Lindberg – 3 (14/1)

En till som inledde säsongen med skadebekymmer och som hade det tufft när han kom tillbaka. För någon månad sedan stämde ingenting, nu stämmer allting och uppehållet kommer olägligt för Julius. Flyter förbi sina motståndare som vi vande oss vid att se under hösten 2020. Kan verkligen bli en nyckelspelare under hösten.

Ben Morris – 4 (14/3)

Engelsmannen har, trots sin något svaga poängskörd ändå varit någon slags garant för bra insatser, med ett par undantag. Får väldigt ofta ett stort övertag på sin ytterback och med skickligare avslutare i boxen hade han stått på fler assistpoäng. Ben får dock också räknas in i skaran som borde gjort fler mål på sina chanser, men kanske har han gjort alldeles lagom för att Ipswich inte ska plocka tillbaka honom under sommaren?

Michael Kargbo – 3 (14/6)

Det var många av oss supportrar som ville ha in den där stora nian och inte var helt övertygad om att sierraleoniern skulle kunna axla rollen som spets för ett topplag. Kargbo har dock gjort det bättre än vad många befarade. Sex mål är ett facit som är godkänt och Kargbo är ständigt ett hot. I fatet ligger dock ett stundtals horribelt beslutsfattande. Trean är svajig.

Richard Friday – 1 (13/2)

Nja. Ett par fina inhopp, men totalt sett har Friday varit en stor besvikelse. Får stundtals Kargbo att framstå som ett fotbollsgeni. Den enda svaga värvningen och det är inte otänkbart att nigerianen redan har gjort sitt sista framträdande i GAIS.

Nuha Jatta och Simon Sjöholm har spelat för lite för att betygsättas.

Det är alltså betyg från högt till lågt som delas ut, högst subjektiva och säkerligen ett par tvivelaktiga. Något vi alla kan vara överens om är dock att GAIS som lag har gjort en strålande vår – här är några nyckelpunkter till varför det har blivit så.

Försvarsspelet

Fredrik Holmberg pratade inför säsongen om att försvarsspelet ska sättas tidigt och att man ska spela ett högt sådant. Det har man ofta gjort – GAIS har dominerat de allra flesta matcherna och då ofta lyckats skydda backlinje och målvakt med en hög press. Men även när man fallit lågt under delar av matcher (Trollhättan, Tvååker, Oskarshamn) så har försvarsspelet fungerat utmärkt. All cred till en ramstark trio där bak som har spelat mer eller mindre allting – Krasniqi, Grozdanic och Norén har varit strålande och har sedan match ett bidragit med ett lugn till hela laget. Detta är för mig den största nyckeln till varför GAIS leder Ettan Södra.

Tålamod och kontinuitet

Visst, det har roterats en del bland ytterbackar och på anfallsplatsen – men jämfört med de senaste åren så är känslan att det har roterats klart mindre och kontinuiteten har blivit större. Och tålamod har man haft med många spelare. Axel Henriksson är väl det absolut bästa exemplet på detta – under Bosko Orovic eller Stefan Jacobsson, eller för den delen under min ledning, hade Henriksson varit bänkad efter match ett och därefter fått vänta på sin chans. Holmberg hade tålamod med talangen och har fått bättre betalt än han någonsin hade kunnat önska sig. Henriksson är ett exempel, Filip Gustafsson är ett annat.

Det har även funnits ett annat tålamod i spelet – både mellan och under matcherna. 4-3-3, i någon typ av form, har varit det GAIS har kört på under våren och det har inte förändrats trots att spelet har hackat under vissa matcher. Något många av oss efterfrågat under de senaste säsongerna – det är kul att det verkar ge resultat.

Bra sportcheferi

Det var inte alltid de mest spektakulära nyförvärven som Sköldmark/Karlström signade upp under vintern. Det fanns många skeptiker som hänvisade till det klassiska citatet ”värvar man division ett-spelare så blir man snart ett division ett-lag”. Det går absolut att argumentera för att Filip Gustafsson, Axel Henriksson, Viktor Krüger och Gustav Lundgren var ”division ett-spelare”, men samtliga får klassas som lyckade värvningar och att pricka rätt i dessa lite okändare värvningar är riktigt bra sportcheferi.

Kryddat med ett par namnkunniga spelare i tidigare nämnda Krasniqi och Norén, som också levererat, så får man klassa GAIS vinterfönster 2022 som lysande. Bra jobbat, Fredrik Holmberg, Nicklas Karlström och Magnus Sköldmark – men visst spenderar ni semestern med att leta upp en tung nummer nio som skjuter GAIS tillbaka till eliten?

Text: Mathias Axelsson

3 thoughts

  1. Fantastic post but I was wanting to know if you could write a litte more on this topic? I’d be very thankful if you could elaborate a little bit further. Kudos!

  2. Right here is the right web site for anybody who wants to understand this topic. You realize so much its almost hard to argue with you (not that I actually will need toÖHaHa). You definitely put a brand new spin on a topic thats been written about for decades. Great stuff, just excellent!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *